En månad sedan du försvann, begravning för en av mina bästa vänner imon och jag har inte ens förstått att du är borta ännu.

Det finns så mycket saker jag vill fråga dig, jag vill ha svar på en massa saker.
Men om du skulle kommit tillbaka hade de frågorna inte betydigt ett piss.
Jag vet att det är omöjligt, men att bara få se dig le en sista gång, höra dig skratta, höra dig säga: ööh vad ful du är amelia, men vi gillar´t. Det var sån du var, skojade dag ut och dag in, du levde litt liv till fullo.
Du var nog den jobbigaste om man var en ensam person på bussen och hamlade brevid dig, du skojade men dom fattade ingenting. Det var victoria, den som man alltid kommer komma ihåg.

Vi hade en speciell dag i sommras när det bara var du och jag, vi åkte ut med båten och kollade på racet, solade och drack när din pappa kollade bort sedan brast vi ut i gapskratt. Dagen var perfekt.
Dagen vi träffades var lika bra, gothia. ALLA dagar med dig var helt oväntade, man visste aldrig vad som skulle komma här näst, nya saker kom upp hela tiden och allt gick i ett.
Du förändrade våra liv, även innan ditt besked när allt var som vanligt, kom du in i våra liv och rörde om.
Inget med dig vill jag ha ogjort eller osagt.
För mig har du visat att kan man så går det.

De tre sista orden du sa till mig tänker jag på varje kväll, jag vill aldrig sluta minnas och kommer aldrig göra.
Du låg i din pappas säng och vi  besökte dig, precis innan vi skulle åka hem sa du, jag älskar dig och jag svarade, jag älskar dig med !
Jag är så glad att det var det sista vi sa till varandra. Nästa gång jag fick se dig var när du låg på sjukhuset, iskall och blå och din själ hade åkt i väg. Men det var fortfarande våran vicke som var med oss och som alltid kommer vara med oss, oavsett vad.

Vila i frid Victoria Uusimäki Bergman 12/7-94 - 1/3-10 ♥










vickää & äämp